Alltså. Jag har precis kört en omgång i diskmaskinen men jag har ingen som helst aning om jag la i en sån diskmaskinstablett innan jag körde igång maskinen    Jag ger snart upp alltså. Jag springer mest omkring här som en yr höna. Sätter igång tevatten på spisen för givetvis är vattenkokaren i ..... just det! LÄGENHETEN! *suck* Och vad händer då? Jo jag går och fixar med annat och glömmer att jag har vatten på spisen. Så när jag väl kommer ihåg skiten så är det knappt nåt vatten kvar och jag får göra om allt igen. Och vad händer då?! JO jag går ifrån den igen och glömmer den igen! Tur vi flyttar i morgon. Då är det bara upppackning och iordningställande av allt som gäller. Då kanske jag hittar Johans badbyxor med   

Alltså har jag tråkigt kan jag bara gå in här och skriva lite och lägga in lite gubbar så har jag skitkul sen. Fan jag sitter oftast och asgarvar åt mig själv när jag sitter här och knåpar ihop nån halvdann text med lite gubbar *asg*

Har sån jävla huvudvärk och tänkte ta en värktablett...Bara för att inse att dom är i lägenheten   Och på det inse att Johans helt nya badbyxor är borta ( det kom jag förvisso fram till för nån dag sen men vi tar och lägger till detta till denna dagens skit). Jag har inget som helst minne av vart jag kan ha lagt påsen med byxorna. Det ringer en liten klocka nånstans som säger att jag har lagt dom nånstans där dom ska komma med till lägenheten så dom inte ska försvinna och för att jag skulle veta vart jag lagt dom. Och den klockan har nog fan gått sönder eller så är batteriet slut för den låter inte högt inte.     

Så här känner jag för att göra just nu   Av någon anledning tänker jag på min älskade storasyster Malin när jag ser den *hahahahahahaha* 

Bara måste lägga ut denna *hahahahahahahahahaha* 

Alltså.. Så sitter jag i godan ro och ska precis lämna datan för att fortsätta packa inför flytten och har musik i gång.  När jag är på väg att stänga ner Facebook så börjar det spelas nån konstig låt. Lyssnar lite för jag tänkte att det kanske är en låt som jag missat och som faktiskt är bra... Men icke då! Då har min älskade son lagt in SIN musik på MIN lista!!! Black Veil Brides eller nåt sånt hette dom. Var har alla åren tagit vägen??? Det var ju inte länge sen han var en liten skit som sprang omkring i blöja och skulle kolla på "Penson" (Petson och Findus)   

Får jag bedriva denna vecka. Dom nere på familjerätten skulle ge Johans pappa tills i torsdags på sig att själv höra av sig till dom. Gjorde han inte det skulle hon som håller i vårt ärende ringa honom själv på fredagen och sen återkomma till mig så vi kunde boka in en tid denna veckan för påskrivning av vårdnaden. Men som det ser ut nu får jag ringa och jaga henne IGEN. Sällan då. Har nu lämnat ett meddelande till henne. Ska bli spännande och se när hon tänker ringa tillbaka. För jag måste skicka in adressändringen så den går igenom och det går inte om han inte skrivit på det jävla pappret! Tänker fan inte gå till honom och be honom skriva under adressändringen. Han håller på nu som fan igen och ska dra ut på det bara för att. Gör han det så kommer jag säga till henne nere på familjerätten att nu har han haft sin chans så nu får dom sätta hårt mot hårt annars går jag till en advokat med detta så han skriver på pappret. Nu får det vara sluttramsat med honom. Han inte vissat ett piss intresse för sin son sen den dagen han flyttade hem till oss. Det är FYRA månader sen. Han vill inte ha någon kontakt med sin son då är det väl inte så jävla svårt att se vad han håller på med. SLUTA DALTA MED HONOM FÖR FAN! Tvinga ner honom till kontoret på socialen så vi kan skriva på pappershelvetet nån jävla gång så vi kan gå vidre med våra liv!

Arg???? NÄ vad får dig att tror det?!?!?!?!?!?       

Hatar den jädra enometriosskiten kan jag lova. Vakna så fint runt halv 6 i morse,in på dass och dona lite där och tog en värktablett och gick och la mig. Kunde jag somna om? NÄ! Klockan ringer halv 7 och har fortfarande lite smått ont i magen... *suck* Andra och tredje dagen är alltid värst. Och givetvis ska jag nu gå bredvid hos en ny brukare idag. *suck igen* Värktabletten har inte hjälpt helt men hyffsat iallafall. Nu hoppas jag bara att jag inte måste bo på toa när jag kommer dit. Känns inte så kul att första dagen behöva berätta alla nasty detaljer om min jävla enometrios och att jag typ får springa på toa hela tiden och att varje gång kan det ta väääääääääääldigt lång tid o_O. Not kul at all!

Så hej o ivej nu åker jag till jobb med min nytankade bil! ( var tvungen att få in det oxå att jag för första gången på fleeeera månader har full tank i bilen *me so happy*!!!)

Pratade med nya skolans pedagog idag. Fick mycket bra intryck av skolan. Dom har mycket erfarenhet av ADHD och tydligen är det många i dom två femteklasserna som har ADHD så Johan kommer iallafall inte bli mobbad för det. Så den 20 mars ska vi till skolan så vi får träffa lärarna och pedagogen som jag pratade med i telefon och så ska vi få se skolan. Och så ska han lära sig åka linjebuss själv. :-) Han är helt eld och lågor över detta.

Varför blir jag inte förvånad? Vet ju hur det går till varenda gång. Stödet kommer från samma oväntade håll, skulden från samma jävla håll. Konstigt man inte håller kontakt eller orkar bry sig. Jag kommer inom det närmaste göra val som blir rätt stora för vissa, lite mindre för nån och ingen skillnad får någon annan. JAG tänker inte sitta med skiten mer iallafall. Speciellt när det inte var mitt fel. Men ändå är det JAG som fått skulden. Öppna ögonen i stället. Nä men skyll på den där saken i stället. Det är lättare än att se verkligheten. Vem säger att jag mår bra? Inte jag. Men jag har en man som älskar MIG och står vid min sida iallafall. Och nästa person som säger " Men berätta för mig så jag förstår vad som är fel" kan fetglömma det. Varför ska jag blotta mitt innersta när jag får det uppslängt i ansiktet varje gång. Och sen helt plötsligt handlar det om dom? Är det att finnas för någon? Nä tycker jag inte. Har blivit sviken av människor jag faktiskt aldrig trodde det om. Men det är väl min lott här i livet. Nu säger inte jag att det BARA är jag som mår dåligt för det vet jag allt för väl att det inte är. MEN lite stöd hade jag räknat med iallafall. Att jag aldrig lär mig. Eller jo NU har jag lärt mig. Ring inte mig när ni vill ha stöd. Den kan ni se er om på annat håll. Har gått för långt nu. Nu tänker jag bara tänka på mig själv och min familj.