Och så är duschen strömförande igen. Fan alltså! Vi (läs jag) som hade så många planer på vad vi (jag) skulle göra i lägenheten ju. ? Ja vi vet ju ändå inte hur det blir OM huset ska säljas eller vad och ej heller hur det blir om nu någon köper det. Pratas en hel del om att det finns många som är intresserade av det men det verkar inte hända så mycket. Vet inte heller om vi är uppsagda eller vad. Ingen har varit hos oss för att diskutera om att skriva på om uppsägningen. Alltså har vi inte skrivit på. Inte utan klartecken. Och det är tydligen svårt på den punkten.

Jisses vilka tvära kast! Ja nu är frågan om vi ens ska flytta. Vad vi vet nu så ska det komma en i helgen som redan lagt bud på huset och som vill att vi ska bo kvar. Jag är kluven som fan för jag vill inte flytta för bara tanken på att hålla på att packa allt igen och hela den biten gör att jag fan får ångest. Så får vi bo kvar gör vi nog fan det. Duschen är fixad *WOHO!!!!* Och vi har fått en "ny" diskmaskin. *HAPPY!!!*  

Ja och bor vi kvar så får jag skaffa nya pallkragar till nästa år *hahahahahahaha* Igen.... Jaja. Men jag kan ändå plantera allt jag ska plantera och sen flytta det som där det ska stå. Jag har ju några saker som tar två år innan det är klart för skörd så det ska ner nu i jorden nu i höst.

Jösses vad trött jag är. Mentalt då. Jaha efter att ha legat på hyresvärdarna i en vecka så ska dom nu sälja huset. Tydligen klarade dom inte av kravet att fixa en strömförande dusch och ej heller ta kritiken över att den manliga delen av duon Hyresvärden aldrig kom som han lovade och alltid sket i att meddela oss detta.

Känns lagom kul att jag nu mitt i allt akut letande efter lägenhet måste fixa för allt jag gjort i trädgården. Allt jag sått måste dras upp och det som går att rädda ska sättas i krukor så är det bara att hoppas att vi får en lägenhet balkong.
Fan jag som var så stolt över mina palsternackor.  Nu får jag ta upp dom alldeles fär tidigt. Fan detta äter nästan upp mig så jävla fucking irriterande detta är. Alla pallkragar jag lyckats fixa i sommar som bara skulle målas och sen sättas ut till våren. Några skulle ut nu på hösten så jag kunde sätta broccoli, brysselkål och blomkål. Saker som tar 2 år innan dom är klara att skördas. Mitt insektshotell jag skulle göra ??

FANHELVETESJÄVLAKUKRÖVSFITTA!!!!!!!?????????

Ja det är bara till att skriva en lista på vad som måste köpas hem i krukväg och sen fixa ett hem till mina buskar och bärplantor. En rabarberplanta flyttar hem till svägerskan, min taggfria (och extremt efterlängtade ) björnbärsplanta flyttar hem till grannen. Mina blåbärsplantor får bo hos mamma men hon vet inte det än. Sen så ska dom gula (vita) smultronen ner i krukor och flyttas med dom också. Min vindruvsplanta ger jag till någon som vill ha den. Den har inte ens kommit ner i jorden eftersom jag inte visste exakt var jag ville ha den.

Allstå missförstå mig rätt nu. Det är jätteskönt att få komma bort från duon Hyresvärdarna och deras totala brist på att fixa livsfarliga fel i deras fastighet men jag var ju sååååååååååå nära att äntligen få uppfylla min dröm. En egen köksträdgård!!! En trädgård full med bärbuskar och fruktträd! Att försöka sig på att bli självförsörjande på frukt och grönt! ?

Åter igen en trång lägenhet. Åter igen den stora längtan på tidig vår när det är dags att börja så. Varför? Jag hoppas VERKLIGEN att jag hittar någon med en liten kolonilott som kan tänka sig att låna ut en bit till mig som jag kan odla på. Men det är inte samma sak. Jag vill kunna gå ut utanför dörren och kunna plocka in det jag vill äta. Inte behöva sätta mig i bilen och köra iväg för att få färska grönsaker eller frukter!

Åhhhhhhhhhhh!!! Blir så sjukt deprimerad av hela situationen. Varför kan aldrig vi få ha det bra? Vi trivdes skitbra (förutom Duon Hyresvärden och alla problemen) för läget var superbra. Nära till affären, supergo granne (förvisso ett hus emellan), lugnt och skönt. Vi som sa "ALDRIG mer lägenhet!!!" (Med trappuppgång då) Jo men tjena. Vad har vi för val?? Absolut inget. Jag får hoppas att jag inte blir deprimerad bara.

Här kan jag avundas min man jävligt mycket. Hans hobby och största kärlek är film. Den kan inte minimeras till nästan obefintlighet bara för att vi flyttar. Den är inte lika drabbad av storleken på vårt hem för han kan alltid omge sig av filmer på ett eller annat sätt.

???????????????

???? Jag döööör!!! Sa precis till Buddha " Du Buddha du la precis dina pungkulor på kontrollen" varav Per svarar: "Va? Jag eller??" ???? Ja älskling du la dina pungkulor med en discokula i och simmisar som flyter runt på en uppblåsbar madrass med solhattar och surplar pinja colada och lyssnar på pinja colada-låten med DJ Sperm ????????

Vi hade nämligen en diskussion vid middagen som börja med att Johan blir enda barnet här. Så sa jag till Per att ja hans simmisar åker runt på en sån uppblåsbar madrass och har en sån stråsolhatt och surplar pinja colada med paraply i och sjunger dwn pinja colada-låten. Så mena Per på att vadå var han konstant full då eller. Nä hans pung hade sögit åt sig en massa alkohol från när han var yngre. Han bara "Jaha så jag har en discokula i pungen och en massa simmisar som har party?" Jag sa då att nä dom lever livet i Medelhavet och surplar pinja colada och är allmänt förvirrade när dom ska ut och göra sitt jobb och kommer flytandes på sina uppblåsbara madrasser med låten pinja colada i bakgrunden ?????? Johan skratta så han höll på att pissa på sig.

Läste ett inlägg i en grupp (bortskänkes grupp) tidigare idag där en tjej undrade hur det egentligen gick till med att söka socialbidrag och varför inte fler gjorde det. Svaren hon fick gjorde mig så jävla förbannad! Vissa lever verkligen i en fantasivärld!! Jisses alltså. Det fick mig att tänka på (igen) vad jag fått höra dom sista veckorna av personer som faktiskt inte känner mig och defenitivt inte känner min man eller vår situation vi lever i. Jag satt och kräkte av mig lite att jag var irriterad på min man och den situation vi lever i (i förtroende då) och det har jag fått äta upp nu. Flera gånger. Men grattis då för att ni har det så bra ekonomiskt och inga skulder. Blir så jävla ... ja jag vet inte. Irriterad, besviken för att jag trodde jag sa något i förtroende till någon och sen får det slängt i ansiktet. Sen var det lite fler kommentarer om hur jag levt mitt liv tidigare och att jag skulle göra precis likadant igen om jag hamnade i dom situationerna igen. Vad fan vet du om det?! Absolut inget alls! Åh vad detta retar mig att jag ens öppna flabben om mitt privatliv när vi satt och pratade. Jag fick veta en hel del privata saker jag med men inte fan sitter jag sen och slänger det i huvudet på personen och tror mig veta precis hur h*n funkar. Jag vill heller inte ha "goda råd" om hur vi ska göra eller leva våra liv. Anledningen till att jag från början hamnade i den dåliga ekonomiska sits jag (numera vi) sitter i är för jag gick in i väggen och mådde skitdåligt psykiskt. Och utan hjälp och stöd från någon annan förutom min man så sket jag ett STORT stycke i allt som hade med ekonomi att göra och allt annat med för den delen. Sen när jag väl började ta mig upp ur skiten med hjälp från min man så sa jag upp mig från en fast tjänst pga en chef som inte kunde skilja på privatliv och arbetsliv ( lätt förklarat men med fan så många fler faktorer inblandade) och vi tänkte att vi klarar oss ett tag på bara min mans lön. Tills han fick sparken. Av samma chef. Och var utan pengar i nästan 2 månader. Jag orkade inte jobba på nästan 1 år. Fick stora problem med att vara bland folk. Att gå utanför dörren gick bara om min man följde med. Att träffa någon i familjen eller en vän var inte aktuellt. Om inte min man följde med. Vi har i princip sen dag 1 av vårt förhållande/äktenskap kämpat som idioter för att få det bättre ekonomiskt. I perioder har vi haft det riktigt bra bara för att få mattan undanryckt under fötterna och så har vi varit nere i skiten igen. Varje gång vi lyckas vända skiten och hamna på +-0 så vi kan börja betala av våra skulder så händer något. (Nej vi har inte alltid varit så sparsamma med pengarna innan men man lär sig så länge man lever och jag skyller inte vår situation på nån anna heller) Bilen rasar och vi måste låna pengar för att köpa en ny, en av oss får plötsligt mindre pengar in i månaden osv osv. Detta händer då alltid samtidigt.

Ett antal flyttar har inte gjort saken bättre. Speciellt inte en flytt. Det är något vi ångrar riktigt mycket och det var när vi hyrde hus. Men min man gick med på det för min skull för jag kom närmare min son. Där började det gå riktigt utför ekonomiskt för vår del. Vilket nu resulterar i att vi inte kan hyra en bra lägenhet utan får nöja oss med en lägenhet som är under all kritik.

Jag kan ju bara hoppas på att det parti som vinner valet ( INTE Moderaterna då eller nåt annat parti som gör att Reinfeldt sitter kvar) gör något åt utförsäkringarna.

Hello bloggen its nice to be back!